Dags att sänka ribban lite...

Plötsligt kommer den. Droppen som får bägaren att rinna över. Med den kommer också insikten att det är dags att sänka ribban lite. De senaste två åren har varit extremt tunga. Jag är fullständigt urlakad. Jag känner mig som ett äppelskrutt. Det är inte läge för skyhöga ambitioner just nu.

Så, ambitionerna får stå tillbaka. Gå i ide en stund. Jag är hemma med mitt barn till augusti då hon börjar förskolan. Nu gör jag saker för att de får mig att må bra just i stunden, inte för att jag känner att jag måste. Jobbar gör jag mer än gärna, men i den mån jag känner är rimligt. Lättnad. Oerhörd lättnad.