Det kluriga med mitt jobb är att jag jobbar på "fel" tider. Eftersom jag har Elsa hemma fortfarande, och kommer så ha till augusti, har jag svårt att få tid att jobba på dagtid då vi är själva. Istället jobbar jag kvällar och helger. Det funkar jättebra förutom när det dyker upp saker jag faktiskt måste göra under kontorstid. Som att kontakta tryckerier. Elsa är väldigt mån om att få vara med så snart jag pratar i telefon eller skriver mejl om dagarna, vilket brukar gå sådär. Så, istället har jag mejlat ett par tryckerier i fredags efter att sambon kom hem.
Nu kommer så det stora problemet. När man mejlar en fredag efter kontorstid kommer ju svaret tidigast måndag. Då slår min otålighet till. Hela helgen, som är min absolut bästa fix- och jobbtid, står jag bara och trampar i väntan på svar. Åh, jag som ju bara vill komma vidare nu när jag är så peppad inför webshop och jobb. Det bästa är att hålla igång med annat som jag faktiskt kan göra. Men nej, jag kan inte släppa det helt ändå. Jag är helt värdelös på det.
Istället försöker jag då mejla andra som jag vet trycker upp sina bilder. Och så trampar jag runt i väntan på svar från dem.
Ååååh, men VARFÖR tar det så lång tid att svara en lördag kväll??
Vad kan vara viktigare en solig helg än att svara på just mitt mejl, med frågor som jag egentligen borde ställa till någon annan??
Sån är jag. Med risk för att verka dum eller bara vimsig, men det gör inget. Jag lever efter deviserna "det finns inga dumma frågor" och "hellre fråga en gång för mycket än en gång för lite". Så har jag ju blivit rätt allmänbildad också, vågar jag säga.
Det jag vill säga är tack, alla ni som tar emot mina frågor och tar er tid att svara. Som har överseende med vimsiga mejl. Och vet att ni är mer än välkomna att ställa vimsiga frågor tillbaka. Så lär vi varandra. Även kvällar och helger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar